18 november, 2016

Kunskaporama

 Kunskaporama (2011 – 2013) skapades till ett projekt då personer på Kulturstorm i andra arbeten märkte att barn och unga saknade en relation till personer inom äldre generationer. Projektets huvudsyfte var att skapa plattformar och mötesformer för att personer skulle mötas och överbrygga åldershinder och fokusera på kunskapsöverföring inom slöjd och teknik.

Då Kulturstorm har som grundideologi att låta målgruppen styra föreningens satsningar genom direkta eller indirekta uttalade behov, önskemål och funderingar, var Kunskaporama ett svar på detta.

Projektet syftade till att under två års tid arrangera mötesplatser mellan unga och äldre, och låta utlärning från de båda grupperna till varandra vara i fokus. Då barn sällan får agera kunskapsbärare och äldres kunskaper riskerar att falla i glömska, kunde de två grupperna få växa i mötet med varandra. Både genom att få agera ”expert” men även genom att faktiskt lära sig nya saker.

Ett annat syfte var att skapa personliga relationer mellan deltagarna. Då flera av barnen hade sina mor- och farföräldrar i andra länder än Sverige, öppnade projektet upp möjligheten att få en bonusmor/farförälder och bonusbarnbarn.

Lärdomar projektledarna tog med sig var att framförhållning när det kommer till skolan är A och O för ett lyckat resultat när de är involverade.

 

Några av de workshops som arrangerades inom Kunskaporama var följande:

* Sms broderi; Äldre generationen fick visa klassisk broderiteknik, barnen fick lära de äldre maskinbroderi med hjälp av sms. Gammal teknik mötte ny.

* Träslöjd i nya former; Lära sig tekniken om träsnide i form av cirkelsamarbete, tälja gummor och gubbar i björkträ samtidigt som deltagarna kunde föra samtal under kreativa former.

* Textilslöjd; bland annat ATC-kort (Artistic Trading Card), grövre broderi på färgglada vadmalstyger.

* Skriva stafettberättelser via blogg och skriva poesi via twitter.

* Bakning på äldreboendet

* Möte av våren genom att så frön, dekorera krukor med mosaik med mera.

 

Utvärderingarna av projektet visade att deltagarna var mycket positiva till träffarna. Barnen tyckte att det roliga var roligt och att det tråkiga blev kul och intressant. De äldre var positiva till att få träffa samma barn kontinuerligt och ofta under en längre tid, och de fann det väldigt intressant att få höra berättelser från barnen om hur saker och ting var i deras hemländer.

Projektet pågick i 2 år.