16 november, 2016

Bokbundisar

Kulturstorm drev projektet Bokbundisar mellan 2008 – 2011. Projektet gick ut på att ett barn i åldern 7-12 år tillsammans med en ungdom i ålder 16-22 år blev bokbundisar.

Huvudsakliga arbetssättet var att ungdomen och barnet tillsammans bestämde bok eller tidsskrift, och att ungdomen sedan läste högt för barnet. Efter högläsningen kunde de diskutera boken, skriva en fortsättning tillsammans, illustrera den eller fota bilder till den. Projektet riktade sig till barn och unga med olika etniska bakgrunder.

Syftet med projektet var att utveckla en läsfrämjande metod för att inspirera personer som annars hade en distans till litteratur av olika anledningar. Förhoppningen var att det skulle leda till att barnen och ungdomarna stärkte sina läsvanor och därigenom sina läs- och skrivfärdigheter, samt byggde sig ett större socialt och kulturellt nätverk. Genom att de äldre fick vara förebild och mentor var tanken att både deras och de mindre barnens självförtroende skulle komma att växa. Då de arrangerade dagarna ofta hade samverkan med bibliotek hoppades man att deltagarna även skulle komma att skapa en bra relation med de lokalerna och alla möjligheter som de erbjuder.

Kommuner, städer och byar som var med i Bokbundisar var Umeå, Vännäs, Sorsele, Blattnicksele och Ammarnäs.

I Bokbundisar hade Kulturstorm en tanke om språkfrihet. Det betydde att deltagarna själva fick bestämma vilket språk boken eller texten de läste skulle ha. De språk som blev aktuella var arabiska, engelska, persiska, somaliska, svenska och thai.

Den indirekta målgruppen var deltagarnas familjer, bibliotekarier, lärare och andra personer som på något sätt ofta träffar huvudmålgruppen. Familjerna bjöds aktivt in till olika event och i slutet av till exempel sommarläger. Detta för att även i hemmet skapa en positiv känsla kring läsande och litteratur.

Som avslut på projektet bjöds personal in från de skolor och bibliotek samt finansiärer som projektet mött. Ett sammanfattande samtal ägde rum och resultat samt fortsatt arbete visades och diskuterades. Efter projektets slut kunde Kulturstorm se att en del skolor fortsatte med liknande läsprojekt, och flera av de relationer som byggts upp mellan mentorerna och lågstadiebarnen fortsatte att frodas.

I utvärderingen av projektet visade det sig att det som uppskattades mest av alla oavsett personens roll, var det sociala inslaget, det vill säga mentorskapet. Därefter kom själva läsningen.