I dag talar Kulturstorm i Glashuset på rådhustorget och bjuder in till bloggworkshop, kom in och gör din röst hörd!
Här kan du läsa talet…
Kulturstorm verkar för att vidga kulturlivet och det här credotalet kommer att handla om varför föreningen startades, vilka problem vi har stött på efter vägen och vilka strategier vi har använt oss av och tror på för att skapa ett bättre och öppnare kulturliv i Umeå.
Är kulturen till för alla? Den frågan ställdes när Kulturstorm startades 2005. Svaret blev nja…! På scenen, i publiken och bland dem som deltog i och stod bakom de flesta kulturarrangemang och projekt i staden fanns varken då eller idag ett tvärsnitt av stadens befolkning eller erfarenheter representerade utan istället en ganska liten och homogen skara människor. Detta i sig är ingen nyhet, men väl värt att tänka på…inte minst som vi går mot att bli Kulturhuvudstad 2014.
Kulturstorm startades för att skapa utrymme och pepp för att fler människor skulle kunna både ta del av och aktivt agera inom Umeås kulturliv.
Vårt första projekt ”Kutlur – kultur lite omskakat” syftade till att minska gapet mellan det etablerade kulturlivet och målgruppen nyanlända ungdomar. Givetvis var vi medvetna om att det fanns flera grupper som av olika anledningar inte tog del av kulturlivet men vi började med målgruppen nyanlända för att starta någonstans. I föreningens fortsatta arbete har vi även arbetat utifrån variabler såsom stad-land, klass, kön och funktionsmöjlighet.
Ett av de problem som vi upptäckt hos flera etablerade kulturaktörer är hur man bedriver publikarbete, nyrekrytering och vilka orsaker man tar till som förklaring till varför man inte lyckas nå nya målgrupper. Flera röster menar på att man inte lyckas nå ut till nya målgrupper eftersom det saknas ett intresse för kultur hos dessa. Man klär det i orden att ”här är alla välkomna, alla kan komma till oss” och menar säkert vad man säger, men tänker inte på att man för att nå nya människor måste använda metoder som man annars inte brukar använda. Vi har kommit att kalla det ”bekväm marknadsföring” dvs affischer, programblad, hemsidor, annonser, mun till munmetoden med mera som i sig är vedertagna kanaler för att nå ut till en publik men som ofta lockar de målgrupper man redan når, de som redan vet var de ska leta efter information, människor som redan vet var de ska vända sig. Den målgrupp vi vänder oss till är mer än intresserade av att gå på teater, konserter, dansföreställningar med mera och många är oxå intresserade av att vara aktiva i stadens kulturliv men de bekväma marknadsförings- och rekryteringskanalerna som ofta används är otillräckliga för att nå dem.
Den lärdom Kulturstorm dragit av detta är att det är nödvändigt att jobba utifrån en direktuppsökande princip. För att nå nya målgrupper måste man ta sig tid att ifrågasätta sina metoder och förändra sitt eget sätt att arbeta för att nå ut till fler. Man måste aktivt söka upp de man vill nå, ha direktkontakt med nya målgrupper, bjuda in på ett personligt sätt, skapa länkar genom att samarbeta med sammanhang där nya målgrupper finns, anordna studiebesök för att folk ska hitta till lokalerna, veta vad som händer där och känna att verksamheten också är till för alla. Det kan tyckas vara ett alltför tidskrävande projekt i en annars stressig arbetsvardag….men i vissa fall är det helt sonika en del i ens uppdrag att skapa ett öppet och kvalitativt kulturliv i Umeå stad. Problemet ligger väldigt sällan om inte aldrig hos de nya målgrupperna utan i hur man prioriterar och vilka värderingar som styr ens arbete.
Ett annat fenomen som vi stött på under tiden med Kulturstorm är att många gärna vill skaffa ”en gratisbiljett till mångfalden” utan att för den skull behöva förändra sin organisation eller sitt synsätt. Detta har tex manifesterats i att Kulturstorm angetts som samarbetspart i olika projektansökningar för att komma åt mångfaldspengar utan att planer på ett samarbete finns. Flera aktörer såg och ser fortfarande Kulturstorm som ett sätt att slippa att själva jobba med att bredda sin verksamhet. Vi har stött på aktörer som uttryckligen sagt att ”vi har inte tid med etnicitetsbiten, om ni kan ta och göra det jobbet åt oss så vore det bra”?! Det har tillochmed gått så långt som att vissa kulturaktörer helt självklart förväntat sig kunna använda föreningen som en form av ”blatteförmedling” och ringt och frågat saker som ”kan ni fixa några färgade barn som kan vara med i vår föreställning?”… Den här synen på mångfald och delaktighet är tyvärr inte så ovanlig inom kulturlivet… Man kan tro att man skulle kunna förvänta sig mer av kulturlivet då många skulle nämna nyckelord som demokrati, delaktighet och inflytande som ledstjärnor i kulturens tjänst… men sorgligt ofta handlar det mer om att man vill bocka av att man jobbat med mångfald på papperet och inte är ett dugg intresserad eller engagerad i att få en verklig förändring till stånd.
Viktiga beståndsdelar i ett förändringsarbete och att nå nya målgrupper är självklart delaktighet och inflytande. Det gäller inte bara i kulturlivet utan i all slags samhällsutveckling. Det handlar inte om att kunna pricka av att si och så många människor från olika grupper i samhället finns med i ett projekt. Det handlar om en vilja och en enträgen strävan efter att utforma visioner och mål med flera olika erfarenheter som bas. Det handlar om att säkerställa att fler har inflytande över vilka arbetssätt man använder sig av, vilka mål man sätter upp, hur agendan ser ut och vilka som ska vara med och forma den. Annars blir kulturlivet fattigt och enahanda. Kulturen i ett samhälle är med och skriver historien, lyfter fram tankar som behöver tänkas och talas om. Kulturen beskriver och synliggör människors verklighet, vrider och vänder på den, skapar och omskapar den. Men hur verklighetsförankrad blir denna dialog om bara ett fåtal av oss är med och bygger upp kulturlivet? Handlar det då inte mer om en monolog?
Är kulturen till för alla? Svaret på den frågan är fortfarande nja… Nätverken måste bli större och mer inkluderande. Vi måste söka varandra där vi inte letat förut utifrån frågeställningar vi inte brukar ställa. Kulturen kan vara ett utmärkt verktyg för att föra människor närmare varandra eller ifrågasätta hur världen är funtad. Men på samma sätt som kulturlivet kan vara en styrka och tillgång för många människor kan det också vara en härdsmälta av elitism och svågerpolitik som handlar mer om klubbar för inbördes beundran än om samhällskritik, dialog och utveckling.
Kulturstorm är glada att ha fått utrymme att föra fram tankar som är viktiga för oss här idag och hoppas på att se fler kulturaktörer i Umeå jobba aktivt för att vidga sina verksamheter. Det finns redan flera fina exempel såsom Ögonblicksteatern som tillsammans med teatercentrum norr och Handikappföreningarnas samarbetsorgan i Västerbotten och Kulturcentrum för barn och unga nyligen arrangerade Festival Normal en festival som gjorde upp med invanda föreställningar och normer inom scenkonsten. Ett annat fint exempel är projektet In i Umeå som står värdar för den här dagen i glashuset – ett projekt som verkar för integration genom föreningslivet och det ska bli jättespännande att se vilka effekter ert arbete får här i staden. Som sagt det finns redan flera goda exempel, men det behövs alltid fler.
Med det tackar vi för ordet!
/Kulturstorm